För några år sedan åkte jag förbi Lejontrappan vid Brunnsparken i Göteborg. På den tiden fanns det inga lejon där. En annan syn mötte mig; någon hade ställt upp två Kalle Anka figurer där lejonen nu är placerade. Detta var riktigt kul! Det värmde mitt hjärta hela den dagen. En underbar idé. Figurerna var gjorda med humor och charm. När jag åkte förbi dagen efter var dom borta. Långt mycket senare kom lejonen upp. Dom är skickligt gjorda med vackra konstfulla linjer. Men det är ändå Kalle Anka jag minns, som väckte mina känslor. Vem är det som bestämmer över det offentliga rummet? Några “gubbar” har bestämt att ett pariserhjul skall placeras nere vid hamnen. Vi skall bara finna oss i det, inga protester. Man bestämmer även att inga gatumusikanter får spela på våra gator och torg en viss tid på dagen. Det stör dom som arbetar i affärerna i city. När man går in i en affär möts man dock av tröttsam “skvalmusik” som gör att man bara vill rusa därifrån. Hur står man ut med den musiken hela dagen? Jag vill ha fler ankor och mer dragspelsmusik på gator och torg!